Rätt eller fel?
Läste lite kort om hur svenska kvinnor åker till Danmnark för att göra konstgjord befruktning.
Se här
Anledningen ska enligt tidningen bero på att i Danmark är spermadonatorn helt anonym och är skyddad av lagen.
Därav kan framtida barn aldrig ha möjligheten att ta reda på vems deras biologiska far är. Samt att mannen som donterat sperma inte heller kan ta reda på vem kvinnan är som fått hans sperma.
I Sverige är det tvärtom där barnen verkar ha laglig rätt att få reda på vem deras biologiska far är.
Nu är ju frågan. Rätt eller fel?
Min personliga uppfattning är att jag nog inte borde ha en uppfattning. Eftersom jag vet vilka mina föräldrar är, jag funderar inte på att donera sperma osv. Men lite åsikter är ju alltid kul att ventilera, så jag gör det ändå :)
Ser man på frågan från donatorns sida så förstår jag om de inte vill kunna bli lokaliserade efter det att de gett sin donation. Även om de vet att deras sperma kan leda till att ett barm blir till, så har de ju inte riktigt donerat med baktanken att de ska bli känslomässigt engagerade. Då är det mer logiskt att de sparar sin sperma tills de träffar någon de själva vill ha barn med.
Samt att har man gjort det när man är ung och sen 18-20 år senare få reda på att man har massa barn som man är far till, kan då vara rätt så jobbigt kan jag tänka mig
Men ser man det från barnets synvinkel så blir det ju liksom lite jobbigare. Nu vet jag inte hur det är att växa upp utan att veta vems ens biologiska föräldrar är, men jag kan bara tänka mig att man skulle vilja forska i varifrån man kommer. Det är ju trots allt 50% av vårt genmaterial som kommer från den parten, samt att beteenden och liknande också till viss del kan ärvas. Känns som om man bestuls på rätten att leta upp sina rötter.
Så frågan här tas alltså utifrån om kvinnan i fråga gör rätt eller fel?
Vad tycker du?
Se här
Anledningen ska enligt tidningen bero på att i Danmark är spermadonatorn helt anonym och är skyddad av lagen.
Därav kan framtida barn aldrig ha möjligheten att ta reda på vems deras biologiska far är. Samt att mannen som donterat sperma inte heller kan ta reda på vem kvinnan är som fått hans sperma.
I Sverige är det tvärtom där barnen verkar ha laglig rätt att få reda på vem deras biologiska far är.
Nu är ju frågan. Rätt eller fel?
Min personliga uppfattning är att jag nog inte borde ha en uppfattning. Eftersom jag vet vilka mina föräldrar är, jag funderar inte på att donera sperma osv. Men lite åsikter är ju alltid kul att ventilera, så jag gör det ändå :)
Ser man på frågan från donatorns sida så förstår jag om de inte vill kunna bli lokaliserade efter det att de gett sin donation. Även om de vet att deras sperma kan leda till att ett barm blir till, så har de ju inte riktigt donerat med baktanken att de ska bli känslomässigt engagerade. Då är det mer logiskt att de sparar sin sperma tills de träffar någon de själva vill ha barn med.
Samt att har man gjort det när man är ung och sen 18-20 år senare få reda på att man har massa barn som man är far till, kan då vara rätt så jobbigt kan jag tänka mig
Men ser man det från barnets synvinkel så blir det ju liksom lite jobbigare. Nu vet jag inte hur det är att växa upp utan att veta vems ens biologiska föräldrar är, men jag kan bara tänka mig att man skulle vilja forska i varifrån man kommer. Det är ju trots allt 50% av vårt genmaterial som kommer från den parten, samt att beteenden och liknande också till viss del kan ärvas. Känns som om man bestuls på rätten att leta upp sina rötter.
Så frågan här tas alltså utifrån om kvinnan i fråga gör rätt eller fel?
Vad tycker du?
Kommentarer
Postat av: Milla
Jag tycker att frågan kanske borde vara "varför det är så viktigt att veta vem sin biologiska fader" är med tanke på att den personen hjälpte kanske ett par som själva har ett problem. Det borde vara upp till donatorn om han känner att han skulle vilja bli uppsökt. Svårt samtidigt att säga det här eftersom man har biologiska föräldrar, men
jag ställer mig mer på Danmarks sida i den här frågan.
Trevlig helg.
Kram
Postat av: Alex
Ja, förstår vad du menar och lite därför jag tyckte frågan var intressant. Spontant ställer jag mig nog också på Danmarks sida, eftersom den regelen verkar hjälpa mer folk än vad den skadar.
Trackback
