Att argumentera mot Gud?
Konsten att ha rätt mot Gud?
Går det verkligen?
Nu pratar jag egentligen inte om Gud, så som den gudomliga gestalt många tror det vara. Jag pratar om de mänskliga regler som uppkommer i bakvattnet av gudstron.
För är det nästan alla religioner har gemensamt" förutom själva gud då" så är det väl att de alla har en bunt med regler och principer som ska följas.
Och visst, det har sina fördelar, många människor söker en mening och en känsla av att höra hemma någonstans. Att via regler och principer särskilja sig från andra, skapar en större samhörighet i gruppen och ökar ju på känslan av att man hittat hem( det vill säga, så länge man håller sig inom regelramen)
Och dessa prinicper är ju inte människans ord, det är ju ingen annan människa som försöker få dig att leva som de vill... Eller?
Att backa upp alla tankar, beslut och regler bakom tanken att det är Gud som bestämt detta, lägger ju en hel annan tyngd bakom orden, eller hur?
För att argumentera mot Gud, att säga till Gud, att detta vill jag inte göra, hur skulle det se ut?
Att sätta sig upp emot den allsmäktige, den som skapat oss. Nog ska väl han"vi säger han för enkelhetens skull"
veta vad vi behöver, vad vi vill och vad vi borde göra med våra liv.
Men nu anser sig inte speciellt många människor ha en direktkontakt med Gud och det är därför svårt att veta vad Han då verkligen har för plan.
Alla dessa "heliga texter" som då finns runt omkring oss, kan inte de hjälpa oss att hitta vägen till upplysning, till evigt liv till och med? Kanske det, vad vet jag?
Fast det är inte heller det jag tänker på nu. För min egen tolkning av en helig text kan jag ju själv endast stå ansvarig för. Det är ju trots allt min personliga tolkning av något jag läst och skapat mig en uppfattning om. Men om jag kan skapa mig en individuell uppfattning, så kan ju du och alla andra göra det också.
Så vem är det då som ska säga vad som är rätt och vad som är fel? Ja, det är ju endast Gud som kan ta den rollen, eftersom allt annat faktiskt är tolkningar och uppfattningar som någon gång i historien tagits och sedan anses vara fakta.
Vad vill jag komma fram till då? egentligen inte speciellt mycket. Mer än att det faktskt är okej att argumentera mot Gud. Bara för att någon säger att detta är Guds ord och budskap, har du och jag som intelligenta, fria människor rätt att kritisera och ifrågasätta.
Bibeln uppmanar oss till och med att väga varje ord och själva ta reda på sanning.
Så även om många anser att din uppfattning är fel, eller rätt för den delen, behöver det alltså inte betyda vare sig det ena eller andra
Går det verkligen?
Nu pratar jag egentligen inte om Gud, så som den gudomliga gestalt många tror det vara. Jag pratar om de mänskliga regler som uppkommer i bakvattnet av gudstron.
För är det nästan alla religioner har gemensamt" förutom själva gud då" så är det väl att de alla har en bunt med regler och principer som ska följas.
Och visst, det har sina fördelar, många människor söker en mening och en känsla av att höra hemma någonstans. Att via regler och principer särskilja sig från andra, skapar en större samhörighet i gruppen och ökar ju på känslan av att man hittat hem( det vill säga, så länge man håller sig inom regelramen)
Och dessa prinicper är ju inte människans ord, det är ju ingen annan människa som försöker få dig att leva som de vill... Eller?
Att backa upp alla tankar, beslut och regler bakom tanken att det är Gud som bestämt detta, lägger ju en hel annan tyngd bakom orden, eller hur?
För att argumentera mot Gud, att säga till Gud, att detta vill jag inte göra, hur skulle det se ut?
Att sätta sig upp emot den allsmäktige, den som skapat oss. Nog ska väl han"vi säger han för enkelhetens skull"
veta vad vi behöver, vad vi vill och vad vi borde göra med våra liv.
Men nu anser sig inte speciellt många människor ha en direktkontakt med Gud och det är därför svårt att veta vad Han då verkligen har för plan.
Alla dessa "heliga texter" som då finns runt omkring oss, kan inte de hjälpa oss att hitta vägen till upplysning, till evigt liv till och med? Kanske det, vad vet jag?
Fast det är inte heller det jag tänker på nu. För min egen tolkning av en helig text kan jag ju själv endast stå ansvarig för. Det är ju trots allt min personliga tolkning av något jag läst och skapat mig en uppfattning om. Men om jag kan skapa mig en individuell uppfattning, så kan ju du och alla andra göra det också.
Så vem är det då som ska säga vad som är rätt och vad som är fel? Ja, det är ju endast Gud som kan ta den rollen, eftersom allt annat faktiskt är tolkningar och uppfattningar som någon gång i historien tagits och sedan anses vara fakta.
Vad vill jag komma fram till då? egentligen inte speciellt mycket. Mer än att det faktskt är okej att argumentera mot Gud. Bara för att någon säger att detta är Guds ord och budskap, har du och jag som intelligenta, fria människor rätt att kritisera och ifrågasätta.
Bibeln uppmanar oss till och med att väga varje ord och själva ta reda på sanning.
Så även om många anser att din uppfattning är fel, eller rätt för den delen, behöver det alltså inte betyda vare sig det ena eller andra
Kommentarer
Trackback
