LoveHateReligion

Blev varnad för lite över 6 månader att jag skulle se upp för alla dessa avfällingar som vill få över mig på den mörka sidan. Människor som skulle komma, först som vänner, men sedan förvrida mina tankar och leda mig helt fel. Folk som skulle bidra till mitt andliga förvall?

Men var är ni då? Gräset är vare sig bättre eller sämre på andra sidan staketet, det är helt enkelt bara lite annorlunda.
Uppfattningar är för första gången på länge mina egna. Förmågan att våga ifrågasätta saker och ting är större och starkare än vad jag trodde möjilgt. Att våga och verkligen anstränga sig för att se saker med opartiska ögon, att verkligen försöka se för första gången
Inte låta andra bestämma hur jag ska leva mitt liv. Våga lita på att jag faktiskt själv "oftast" kan bestämma vad som är rätt och vad som är fel och att jag faktiskt är en god människa.

Att acceptera att även om vissa tror jag att jag fallit för djävulen, så kanske jag helt enkelt har hittat mig själv. Att jag för första gången är min egen individ.

Jag vill tro, jag vill ha en stark tro på Gud, absolut. Det skullle göra mitt liv lättare och hjälpa mig att fokusera på något större än mig själv... Men vad jag vill och vad jag får är inte alltid samma sak. Och den väg jag nu går är på många sätt också svårare. Jag har inget regelverk, inga prinicper jag måste följa. Det är upp till mig själv att komma fram till vilken väg jag bör vandra.

Och det är väl så det ska vara ;)