Att vara pro-ana
Har av någon anledning den senaste tiden läst en hel del på bloggare som är Pro-ana
Fråga mig inte varför, började lite smått och de fångar mig på något sätt. Det är intressant och samtidigt skrämmande att se hur öppna de är med sin ångest, sina tankar, sina mardrömmar och drömmar.
Och det är väl det som fångar antar jag, just hur naket och ärligt det ändå är.
Ja, min personliga uppfattning är att pro-ana är en sjukdom. Man svälter sin kropp och behandlar den som skit, i förhoppning om att efterlikna ett skelett med skin på. Och självklart, vi kommer alltid ha folk som är sjukt smala och de som är sjukt tjocka. Variation kommer med det faktum att det finns över 6 miljarder människor, där alla har en individuell uppfattning och tanke.
Men jag blir ändå skrämd över att se hur många det finns där ute i den svenska bloggvärlden som hittar på de mest kreativa sätten till att lura sin omgivning och undvika allt vad som heter kalorier.
Makt över maten, blir makt över livet.
Ialla fall, det smärtar att läsa, men jag kan och tänker inte sluta. Jag vill ha en öppen dialog gällande något sånt här. Jag kommer med all säkerhet inte få någon att ändra uppfattning, men en dialog kan ialla fall öppna för möjligheten att hjälpa någon.
För säga vad ni säga vill, många av er bloggare som är pro-ana visar själva tydligt i bloggen att ni har daglig ångest, svårt att sova, hetsätning, vaneföreställningar osv. Oavsett vad, det är inte symptom på en frisk människa
Men jag äter tillräckligt för att överleva med samtidigt gå ner i vikt :)
Jag ser inte mig själv som sjuk, utan mer att jag lever mitt liv på ett "anorlunda sätt" eller jag äter på ett annat sätt. Jag hatar att maten ska va en så stor del utav livet!
Håller till 100% med ovanstående kommentar! Som sagt mat är bara mat, jag ser ingen anledning till ett överdrivet intag.
svar till din kommentar, jag tycker det är viktigt med bra självkänsla innan man börjar gå ner i vikt. För det kommer inte automatiskt med viktnedgången som du säger. Men jag skulle faktiskt inte säga att jag har dåligt självförtroende i nuläget, vilket jag tror i sin tur leder till att det blir svårare för mig att också misslyckas! :)
Roligt att du gillade "glasstipsen"! :D
oj, vad du var påläst. Jag vet att det jag gör är skadligt för min kropp. Men
jag bryr mig inte.. jag vill bli smal.. till vilkt pris som helst. När jag väl är det kan jag börja bry mig om min kropp.
Har sett att du lämnar kommentarer på många tjejers bloggar. Fortsätt med det! Jag försöker själv lämna några positiva ord(och då menar jag inte uppmuntrande till att gå ner i vikt :))eftersom jag själv befunnit mig i "mat-och-vikt-träsket". Tror dock att dina ord betyder mer. Du är kille. Du ser allt utifrån. Fortsätt så! Kram
tack så jättemycket anna. glad jag blir :)
"jag äter normalt. jag kan ju inte rå för att alla andra bara gluffsar i sig mat."
Känt citat från en pro - ana ;)
intressant, tack för mkt bra blogg.
jag har också läst en del Pro- anna blogbar en tid. jag är 30 nu men hade anorexia när jag var 19 t 24 år gammal.
man blir aldrig helt av med skiten fast idag äter jag o kan t.om säga att jag kan tycka om min kropp.
den har fött ett barn och när man blivit "så här gammal" som 30 har man insett saker som t.ex att livet inte är förevigt och nej det är inte bättre att dö smal än o leva med en "normal kropp"
och ja en dag i framtiden KOMMER ni att förstå att INGENTING egentligen blit bättre utav att man är sjukt smal.
visst vissa kanske blir avundsjuka när dom ser er men i slutändan spelar det ingen roll.
smalast vinner INTE.
xoxo.n
Tack för att du delar med dig. alltid kul få höra att folk som haft problemet/sjukdomen klarar sig ur det. Det ger en lite hopp om alla de man läser om.
