Dagens, andliga
Religionen regler, men ur psykologiskt perspektiv?
Där religionen hotar med förintelse, evig pina i ett helvete och en hel massa hemskheter för att "hjälpa oss" att hitta den "sanna" vägen, tycker jag det borde finnas andra alternativ.
Jag borde ju kunna göra goda saker, rätt saker, för att jag vill och trivs med det, inte för att jag är rädd för konsekvenserna av mitt handlande.
Guds godhet kan endast mätas genom hans kraft att få folk av egen fri vilja att göra goda saker. Det är ju det enda sättet vi kan sägas influeras av Guds godhet. Allt som görs med andra motiv är ju i sig inte gott utan ett krav, ett tvång, för att undvika ett hemskt öde.
Men alla de regler och tankar jag är uppväxt med, har de egentligen något värde, eller ska jag endast avfärda det som relgiöst krimskrams?
Jag tror det finns en hel del kunskap och tankar jag borde ta med mig, något jag kommer tjäna på i längden.
Många ggr upplever jag att de regler som finns är till för att skydda oss från vår egen dumhet och impulsivitet.
Tex drickande. Enligt bibeln är det okej att dricka måttligt, men inte att dricka sig full och bete sig redlöst. Låter ju enkelt och smidigt, men vi vet ju alla hur lätt det är att man dricker lite för "mycket" och tippar över.
Sätt då Guds vrede i den vågskålen och du får bra mycket enklare att skippa sista ölen, glas vin eller spriten. Du undviker att hamna i den sitsen, kanske inte för att du vill, men för att du inte vill såra Gud.
Eller tex sex innan äktenskapet, en regel som många troende också släppt på, men vars princip ändå står tydlig i bibeln.
Det finns trots allt en hel massa problem som minimeras genom att hålla hårt på sexdriften. MIndre risk för ånger, obefintlig risk för oönskade barn och en kraftig minskning av sexuellt överförbara sjukdomar.
Men sådana här saker är oftast inget man tänker på när man träffar någon man blir kär i eller finner attraktiv, utan tankar är så att säg apå annat håll. genom att även denna gång lägga guds vrede i vågskålen gör saken helt klart svårare att genomföra och man tänker sig nog för både en och två ggr innan man går vidare med snyggingen man precis träffat.
Ser man sedan på familjebildandet och hur viktigt en stabil familj är för framtida barn, så förstår jag till mångt och mycket varförb bibeln talar så varmt om äktenskapsband och evig trohet. Senaste boken jag läste gjorde väldigt klart hur står roll de första 5-10 åren gör för ditt barns utveckling och hur jobbiga förhållanden hemma verkligen kan förstöra ett barns psyke, ibland för gott.
Men det är nu vi kommer till fria viljan. Genom att sätta dessa regler så fråntas ju till viss del vår fria vilja. Jo, vi kan absolut vägra att följa reglerna och gå åt andra hållet. Men då Guds vrede så gärna slängs i vårt ansikte när vi gör det slås vi ofta av rädsla och låter det hindra oss.
Att göra det som är rätt" oavsett vad det nu är" och göra det för att man vill, utan rädsla inblandad, det är sann lydnad..
